Livet är en schlager

Hej jag är trött. Hemskt trött egentligen. Men jag är glad. Jag är glad för en massa olika små saker. Hur vissa ser på mig gör mig glad tex. och glass i parken som jag alltid glömmer namnet på (men som ligger vid rektorsvillan) med Sara, Hannes och Ida gör mig också glad. Kramar gör mig varm och rofylld. Eller tja så länge det är kramar som jag vill ha. Jag tycker inte om att kramas med vem som helst heller. Men dom där kramarna som verkligen betyder något, dom är underbara. Jag älskar dom av hela mitt hjärta och lite till. Precis som jag älskar mina närmaste vänner. Hur klarar man sig utan vänner egentligen? Jag skulle inte klara mig om jag inte hade några att luta mig tillbaka emot, några som kan lyssna på mitt svammel och skratta med mig. Utan dom vore jag förlorad.